Room Check och Vithajsdyk

Igår var jag med Aysan och gjorde en så kallad Room Check.

En Room Check görs för att se så att alla är klara och att allt är i sin ordning på rummen och med hotellet. Man kontrollerar bland annat så rumslistan stämmer, att rätt personer bor tillsammans, icke rökrum ska vara icke rökrum. Luktar det rök måste hotellet se till att lösa ett nytt rum och står det en askkopp i sovrummet måste den tas bort. Ibland ligger det en liten hälsning på rummet till gästerna med information. Gästens namn brukar då stå längt upp på pappret, även detta måste dubbelkollas med listan så att det står rätt namn på välkomsthälsningen med de som ska bo i rummet.

Gårdagens gäster var bokade i standardrum, och när vi kom till hotellet för att kontrollera att allt var som det skulle såg vi att 3 av 4 rum hade blivit uppgraderade från ett standard rum till en liten suit.

Ni som läser kanske tycker att detta låter jätte bra, och jag tyckte personligen det var en väldigt fin gest av hotellet, men Aysan förklarade att det tyvärr inte är ok att uppgradera 3 av 4 rum. Denna grupp har rest tillsammans i ca 2 veckor, alla har betalat lika mycket pengar för resan och om något då skulle få ett annorlunda rum skulle det garanterat komma klagomål och bli problem senare.

Vi förklarade det för hotellet och de sa att de inte fanns någon möjlighet att  uppgradera sista rummet. Vad de kunde göra var att ge ett standardrum med havsutsikt istället. Vi gick och kolla rummet för att se hur stor skillnad det var på dem, och när vi kom upp så var skillnaden så pass stor att vi tyvärr inte kunde använda de tilldelade rummen, utan vi fick gå ner till receptionen och be dem ändra. Vi frågade igenom om det gick att uppgradera det sista rummet. När det inte gick bad vi dem  ändra så att alla fick standardrum istället.

Nu började stressen infinna sig för gruppen skulle ankomma till hotellet inom 10 minuter. Aysan berättade att det brukar ta ca 30 minuter att ändra rumslistorna, så vi började bli lite oroliga att gästerna skulle få vänta på sina rum som skulle varit klara för 2 timmar sedan, (vi var där ca 1h innan gruppens ankomst). När gruppen kom ordnade vi med en liten välkomstdrink för att "underhålla dem" under tiden personalen arbetade med att lösa rumsproblemet.

När tjejen vi har pratat med kommer tillbaka hade dem helt plötsligt trollat fram en till suit och problemet var löst. Ibland behövs lite tjat och pushning för att saker och ting ska hända. Antagligen var det mer jobb för dem att ändra hela vårt grupp än att flytta en sent ankommande gäst till ett annat rum.

 Room Checks görs innan varje hotellbesök, och tur är väl det när såna här situationer uppstår, så att allt blir så bra som möjligt för våra gäster!

Så även denna gången löste det sig som tur var! När vi träffade gruppen berättade dem hur nöjda dem var och hur fantastisk deras resa har varit hittills, och när vi berättade att de hade fått uppgraderade rum var det rena jublet i hotell lobbyn!

Jag tänkte ge er en liten kort uppdatering om helgens utflykt också.

I söndags var jag och Jesper ute på vithajsdyk. Jag gjorde det när jag var i Australien så jag var väldigt spänd på att se hur det fungerade här. Min förra praktik gjorde jag på företaget GoXplore och dem har volotärprojekt till just detta stället. För att få mer information om projektet kolla in deras hemsida!

Dagen innan hajdyket körde vi till Hermanus. En stad som ligger 45 minuter från Kleinbaii  där hajdyket utgår ifrån. Hermanus är känd för sin valskådning och ofta ser man valarna längst stadens kust. Tyvärr är det i slutet på valsäsongen så vi såg inga valar, men som frukostutsikt hade vi delfiner som simmade i vågorna! Staden där hajdyket utgår ifrån ligger 2,45h ifrån Kapstaden därför bestämde vi oss för att köra dagen innan för att slippa köra tidigt på morgonen.

När vi kom fram träffade vi Tracey som jag har haft kontakt med och hon visade oss in i restaurangen/volontärcentret. Där bjöds det på frukost och en informationsfilm innan vi fick varsin flytväst och vindjacka.

Vidare till båten och en ca 15 min båttur innan vi kom fram till platsen där hajdyket skulle äga rum! Alla fick varsin påse där våtdräkten var nerpackad och jag och Jesper var i första dykgruppen.

Vi hoppade ner i det kalla vattnet, och precis innan vi klättrade ner i buren, såg vi en stor mörk skugga simma mot båten. Då börjar verkligen adrenalinet pumpa i kroppen!

Det tog bara några minuter innan hajen var vid betet och några gånger var den bara 10 centimeter från buren! Känslan att vara i det kalla vattnet och ha ett av dem mest fruktade djuren i världen så nära sig inger verkligen en känsla av skräckblandad förtjusning!

För mig var detta hajdyk betydligt bättre än det i Australien. Strukturen var fantastiskt och de försökte verkligen få alla grupper att se lika mycket av vithajarna. Vår grupp vara nere längt i vattnet, det var för att under en period var det inga hajar omkring oss, men vi väntade ut dem och helt plötsligt kom det en 4 meters haj som attackerade bytet! Man såg verkligen hur den med sina kolsvarta ögon som totalt saknar empati, hade riktat in sig på betet som låg och flöt i vattnet!

Även fast det är en häftig känsla att vara i vattnet och kroppen får adrenalinkickar som annars är svåra att få, måste jag säga att bara vara med och stå på båten också är en riktigt häftig känsla. Man får se hajen ur ett helt annat perspektiv därifrån. Jag tycker nästan att vithajen kändes mer skräckinjagande när jag stod på båten än när jag var i vattnet.