Regnbågsnationens första demokratiskt valda ledare har lämnat oss- Nelson Rolihlahla Mandela!

We shall not mourn his death.

We shall celebrate his life!
 

                            

20131206

Dagen efter Mandelas död trodde jag att jag skulle mötas av gråtande människor och sorgsna ansikten på gatorna. Jag förberedde mig på en tung promenad till jobbet och att en känsla av sorg skulle hänga över Kapstaden.
 

Till min förvåning var gatorna precis som vilken vanlig dag som helst. Inga ledsna människor, inga tidningsartiklar med Mandelas bortgång på första sidan. Ingenting! Den ända skillnaden var att alla flaggor hängde på halv stång.

 

 

Detta gjorde mig konfunderad. Hur kan reaktionen vara så liten? Mandela har varit en av den mest inflytelserika människorna Sydafrika och världen någonsin skådat, och det är mer skriverier i Växjö än det är i Kapstaden denna morgonen.

 

 

Även fast Mandela har varit sjukt under en lång period och att han blev 95 år gammal, kom hans bortgång som en chock för många. Så människorna jag mötte på vägen till jobbet kanske inte ville inse att han var borta?

Ju längre dagen gick desto mer uppmärksammades hans bortgång och det offentliggjordes att det skulle hållas en minnesstund för Mandela på Parlementshusets trappa i Kapstaden. Samma plats där han höll sitt första tal efter sin frigivelse från Robben Island.

Sermonin börjde vid 17:00 så vi gick från jobbet lite tidigare för att komma i tid. Extra bussar var insatta för att kunna köra människorna gratis fån förorterna in till Kapstaden så att alla skulle kunnas delta.

När vi kommer till platsen där minnesstuden skulle hållas blev jag förvånad över hur mycket turister det var där. Kameror och mobiler som fotograferade och filmade, och tyvärr är man inte mycket bättre själv. Det känndes mer som en stor turistattraktion än en minnessermoni. När vi började gå runt på området hörde vi hur människor sjöng längre bort så vi gick dit för att se vad det var som händer. Det var ANC, det partiet Mandela ledde, som sjöng och dansade för deras tidigare partiledare och president.

 

 

För oss är det väldigt annorlunda att människor fira någons bortgång. Vi gråter, sjunger sånger som gör att man gråter ännu mer och bär svarta kläder. Men här nere är det helt annorlunda. Man ska fira livet och sörjer inte döden!

Jag tycker att det är helt fantastikt och vi borde börja tänka i samma banor. Varför ska man sörja en person som, i detta fall, är gamal och varit sjukt under en lång period? En människa som har gjort så otroligt mycket inte bara för Sydafrika utan för hela världen, varför inte fira och hylla denna människan?


När vi stod där i vimlet bland glada ansikten och människor som firade deras tidigare ledare, sköljde en våg av lycka men samtidigt stor sorg över mig, och av någon anledning blev jag väldigt ementionell av att stå mitt ibland denna folksamling.


Sydafrika kallas ibland för Regnbågsnationen tack vare sin mångkulturella befolkning. Under denna sermoni höll både en Präst, en Imam, en Rabbin och en ledare fron Xhosa-stammen tal. Tänk er att 3 av de största religonerna och ledaren från Mandelas egna folk höll tal under samma kväll, efter varandra för samma man! Jag tycket att det är helt otroligt att dessa 4 personer samlas och hyllar Nelson Mandela. Detta visar vilket inflytande han har haft över hela världen och olika kulturer. Jag har aldrig tidigare hört talas om att detta har hänt.

 

 

Jag tyckte det var helt fantastiskt!

 

 



 

 

 

20131213

Iförrgår hölls en minnesstund för Nelson Mandela på Stadion i Kapstaden.

 

 

I måndags delades det ut gratisbiljetter till konsert som skulle hållas för att hylla Mandela. Men självklart tog dem slut innan vi på kontoret hade hunnit hämta dem. Vi var så inställda på att gå på Mandelas Minneskväll så alla blev lite besvikna då vi förstod att vi skulle missa denna kväll.


Dagen gick och jag kollade min mobil på eftermiddagen och såg att jag hade 8 missade samtal från Jesper. Jag ringer upp och frågar om vad som har hänt. Då berättar han att dem hade fixat biljetter genom att åka ner till arenan och fåga om någon hade några extra biljetter över. De hade fått ihop biljetter även till oss, men att de var tvugna att ge dem vidare då de inte fick tag i oss och hade gått in på arenan. 

 

 

Men Jesper sa till oss att vi skulle åka ner och fråga folk för det gick väldigt enkelt och smidigt för dem. Så fort han sa detta och jag sa det till de andra stängde vi av våra datorer och sprang ner mot arenan. Hoppet om att faktiskt få uppleva detta ögonblick var tillbaka och jag hade en bra magkänsla att vi skulle få ihop biljetter. Vi behövde 8 st totalt.

 

 

Vid uthämtning av biljetterna fick varje person ta ut max 5 st. Många hade tagit ut maxantalet för att ha extra biljetter.

 

 

Då stora delar av vägarna var avstängt beslutade vi oss för att gå till Stadion. Det är ingen längre sträcka, ca 20 min, men med den farten vi hade gick det betydligt snabbare än så. Varende människa vi gick förbi frågade vi och alla var väldigt ledsna över att inte kunna hjälpa oss. Till slut frågar jag en familj om de hade någon biljett över. Svaret var Ja. Lyckan som sköljde över mig när vi äntligen fick en biljett är oförklarlig.

 

 

Nu var det "bara" 7 biljetter kvar!

 

 

Tillslut fick vi ihop 8 biljetter. Vilken fantastisk känsla att inse att vi kommer får vara med och hylla Nelson Mandelas liv i Stadion i Kapstaden!
 

När vi gick in i Stadion var det fullt med folk som sjöng och dansade och bar ANC:s färger. Tre storbilds skärmar med bilder på Nelson Mandela var upphängda.

 

 

Det var en otroligt mäktig känsla att vara mitt bland alla människor som hyllade Mandela med sång, dans och hyllnings rop. Det hade ingen betydelse om du var svart, vit eller färgad. Alla var där för att hylla en av världens mest inflytelserika människor som någonsin har vandrat på denna jord.

 

 

Mellan de olika uppträdanden spelades Mandelas olika tal upp i högtalarna så hans röst ljöd över hela arenan.

 

 

 

Det är många saker som farschinerar mig med Nelson Mandela. Som jag har skrivit i tidigare inlägg tycker jag det är otroligt att en person som suttit i fängelse i dryga 27 år kommer ut starkare än någonsin och blir den första demokratisks valda presidenten i ett splittrat land, utan att det blir blodbad. Han väljer till och med att arbeta sida vid sida med den tidigare presidenten, och ha honom som vise president.



 

En annan sak som farschinerar mig om man jämför med andra nationers ledare är rösten. Nelson Mandelas röst har, i min mening, inte så jätte mycket pondus. Han låter lite som en snäll farfar/morfar och inte som en "typiskt" ledare. Jag tror faktiskt att detta kan vara en av anledningarna till att han har blivit så stor och folkkär. Han var en person som stod ut! Han var inte som alla andra! Han bar inte kostym och slips utan kläder som han trivdes i och som symboliserade hans land! Han förlät människor som hade förtryckt, torterat och mördat honom, hans vänner och partimedlemmar. Han var beredd att offra sitt egna liv för likavärde och jämnställdhet mellan svarta, vita och färgade.

Nelson Rolihlahla Mandela - Du kommer för alltid vara älskad och världen kommer aldrig glömma dig och det du har gjort för Sydafrika och världen. Om det bara fanns ett fåtal till av dig skulle vår värld se annorlunda ut och vara betydligt snällare och mer försående!

 

 

Viva Madiba Viva!

 

 

Jag tror att det var de avslut många Sydafrikaner behövde för att gå vidare. Mandela kommer alltid vara saknad men aldrig glömd!